Ban Chiang

Världsarv
	Ban Chiang
Geografiskt läge
Koordinater	17°24′25″N 103°14′29″Ö / 17.40694°N 103.24139°Ö
Plats	Udon Thani
Land	Thailand
Region*	Asien och Stilla havet
Data
Typ	Kulturarv
Kriterier	iii
Referens	575
Historik
Världsarv sedan	1992 (16:e mötet)
	; Ban Chiang .
	* Enligt Unescos indelning.

Ban Chiang (thailändska: แหล่งโบราณคดี บ้านเชียง) är ett fornminnesområde i distriktet Nong Han i provinsen Udon Thani i Thailand. Det är sedan 1992 listat på Unescos världsarvslista.

Vid upptäckten 1966 tilldrog sig Ban Chiang stor uppmärksamhet tack vare dess vackert rödmålad keramik. Den första vetenskapliga utgrävningen gjordes 1967 och man fann flera skelett tillsammans med gravgåvor av brons. Lämningar av ris har också hittats indikerande att bronsåldersinvånarna var jordbrukare. De äldsta gravarna saknar gravfynd av brons och tillhör därför en neolitisk kultur. De yngsta gravarna är från järnåldern.

De första dateringarna utfördes med Termoluminiscensdatering och resulterade i en datering mellan 4420 f.Kr. och 3400 f.Kr., vilket skulle gjort Ban Chiang till den äldsta bronsålderskulturen i världen. Vid en senare utgrävning 1974–1975 fann man tillräckligt med material för en kol-14-datering, vilket resulterade i en mycket yngre datering.^[1] Den äldsta gruppen av bronsföremål daterades från omkring 2100 f.Kr. till mellan 1320 f.Kr. och 1000 f.Kr.

Liksom i Norden tycks tekniken kommit färdigutvecklad eftersom fynden av rena kopparföremål är mycket få. Under den tidiga perioden till och med cirka 900 f.Kr. används märkligt nog en legeringsgrad av tenn som inte ger en bättre hårdhet än ren koppar även för verktyg, å andra sidan finns stora tennfyndigheter i bergen nära Ban Chiang liksom i andra delar av Östasien, vilket borde gjort tenn relativt billigt.

I den yngsta perioden, 300 f.Kr. till 300 e.Kr., har prydnadsföremålen en mycket hög tennhalt, förmodligen för att få dem att likna guld men som dock gör dem mycket spröda.

Stölder

Fynd från Ban Chiang var eftersökta i början av 1970-talet på grund av dateringen. Föremål stals, fördes ut ur landet och såldes på svarta marknaden. Kung Bhumibol Adulyadej förbjöd export av föremål från Ban Chiang år 1972 men stölderna fortsatta och slutade först när en ny datering visat att de var betydligt yngre än man först trodde.^[1]

Litteratur

Charles Higham, Prehistoric Thailand, ISBN 974-8225-30-5, pp 84-88

Källor

^ [a b] Dr. Melody Rod-ari. ”Ban Chiang, a prehistoric archaeological site” (på engelska). https://smarthistory.org/ban-chiang-archaeological-site/. Läst 4 september 2025.

Externa länkar

The Ban Chiang project at the University of Pennsylvania
Ban Chiang gallery at the University of Hawai'i

[mr-1] [a b] Dr. Melody Rod-ari. ”Ban Chiang, a prehistoric archaeological site” (på engelska). https://smarthistory.org/ban-chiang-archaeological-site/. Läst 4 september 2025.

[1]